Språknörden poppar fram igen!

Friskis har en officiell vokabulär för funktionärerna nånstans i gömmorna som jag har råkat få syn på; en riktig godbit i listan är att det numera heter träningsform och inte intensitet som man tidigare sade för att hålla isär alla olika typer av pass och annat - ja alltså just träningsformerna. :-)

Det här gillar jag skarpt! Första gångerna jag hörde det här med intensiteter (för att skilja på t.ex. skivstång, spinning och yoga) och så blev jag totalt förvirrad - jag trodde att som ordet låter, att man höll ordning på precis hur intensivt varje pass var i ansträngningsgrad och att t.ex. medelspinning kunde vara ungefär lika intensivt som skivstång eller yoga 2, så då blir väl dessa samma intensitet, men i olika varianter. Men konstigt.

Senare har jag funderat ut att intensitets-benämningen nog kommer från ett skede i Friskis när det bara fanns jympa; i varianterna bas, medel och intensiv och att ordet sedan levde vidare när det kom till helt andra pass; av ren bekvämlighet. Det verkar ju mer begripligt att säga "jympa finns i tre intensiteter, bas, medel och intensiv" än t.ex. "på lördagsschemat erbjuds intensiterna skivstång och aerobics 1".

I alla fall. Nu är detta fixat och det heter träningsform. Så nu är jag nöjd. :-)

Att mjuka

Varje träningsform har sina egna små specialiteter, och det gäller även terminologin!
Nu har jag snappat upp att på Flexpassen så används ordet "mjuka" som ett verb, helt för sig självt, alltså inte de gamla bekantingarna "mjuka upp" eller "mjukna", utan helt enkelt bara "mjuka". Oftast i imperativ/kommandoform som vanligt på passen.

- Sträck! Mjuka!  kanske man hör från ledaren, och då betyder det inte att bara de som känner sig mjuka ska sträcka på sig, utan mjukandet är en egen aktivitet i sig.

Nåväl. Kanske dags att avsluta språkanalysen redan här innan någon får för sig att börja pjuka pga övermaga ordnörderi. :-)

Ge bort tre veckors träning!

Ett väldigt generöst erbjudande från Friskis ger oss var och en chansen att kicka igång en soffist :-)

Mer info här

Muskelbristning

Har gått och "dratt" på en liten skada ganska länge. Äntligen känns det som om den är (nästan) helt läkt och hör av sig minimalt bara. Skönt att bli av med detta!!

Det var någon gång under hösten som det började smärta till ibland i vänster insida lår. Inte under träning, men någon dag efter. Fast inte varje gång. Men ibland till synes oprovocerat, utan någon särskild träning/aktivitet som verkade höra dit. Ganska så oförutsägbart alltså, och svårt att koppla till någon speciell rörelse.

Tidigare hade jag haft ett annat problem med höften, så jag begrep först inte att jag hade dragit på mig en ny skada - trodde att det var något diffust nytt symptom på det gamla besväret. Nu långt i efterhand har jag börjat misstänka ett speciellt träningstillfälle som orsaken... första gången jag provade Intervall Flex, i samband med en uttagning till Flexledare. Jag sökte alltså till Flexledare, men kom inte med den gången. Hur som helst, Intervall Flex passet var ett riktigt dunderpass med många tuffa (och för mig nya) rörelser, så det vore väl inte konstigt om jag tog i lite för mycket när jag dessutom skulle försöka "visa upp mig" som lämplig ledarkandidat.

Hade fått bra hjälp av sjukgymnast tidigare, men hon var ungefär lika vilse som jag över den nya smärtan. Hennes förslag var att jag nog behövde träna upp baksidan (hamstrings) mer för att på så sätt "avlasta" insidan, som kanske fick kompensationsjobba och ta i för mycket (alltså pga relativt svaga hamstrings). Jag har aldrig känt att jag har speciellt svaga baksidor så jag kände mig inte helt övertygad. Tränade lite extra excentriska curls i alla fall då för säkerhets skull.

Så småningom blev alltihop med insidan bara värre och i halv desperation hittade jag in till en naprapat som tog itu med det hela "på skarpen" :-) Hon hade minsann en helt annan stil! När han hade jobbat igenom och testat ben/höft mm, bestämde hon att jag hade ärrvävnad kvar i muskeln efter en tidigare muskelbristning - som hade läkt - men kanske inte så himla "snyggt". Ärrvävnad som låg kvar och spökade, blir stel och gör ont och förkortar hela muskeln efter träning t.ex.

Naprapaten nöjde sig inte med en diagnos utan hon gav sig direkt på att behandla. Kraftmassage av hela insidan! Medan jag kved och ylade - högre eller lägre beroende på om jag tyckte det var outhärdligt, nästan outhärdligt, eller ganska okej. Mellan varven försökte jag ändå uppmuntra henne att inte fuska för att skona mig - ville inte komma därifrån "halvbehandlad" när jag ändå var där. På frågan hur det gick svarade naprapaten att det "släppte bra" - det lät ju lovande. Jag ska inte påstå att jag har exakt koll på vad det var som släppte - men det var väl det där korta och ärriga som mjukades upp och gav med sig.

Timmarna/dagarna efter denna behandling var verkligen som en total förvandling! Den gamla skärande smärtan var helt borta, men istället blev det allmänt öm och "överkörd" svullen känsla. Det märktes att nånting intressant hade skett! Efter någon vecka fick jag lite återfall och var tillbaka på en omgång massage till, men efter det har jag klarat mig med härmad "självmassage" ...man får vara uppmärksam :-)  .... plus extra stretching av insidan. Nånstans ville jag vara lite ekonomisk och se om jag kunde överleva utan att bli stammis hos naprapaten à 550kr gången; även om hon var väldigt duktig!

Nu som sagt, känns skadan/ärret minimalt bara nån gång när jag kliver ur sängen på morgonen men annars glömmer jag det hela och känner mig fräsch i kroppen. Som det ska vara. Najs!!

Manatee-sorbet med koltrast-strössel, fermenterad polkarödbeta och ett chip av bastutorkad jämtmese

...var kanske det enda jag inte fick till middag igår på restaurang Lux, däremot allt möjligt annat som stod på vårmenyn.

Många fantastiska och förbluffande smak-kombinationer! Plus några lite smått intetsägande. Toppmurkla?? Hur smakar toppmurkla? Jag vet fortfarande inte, trots att jag glufsade i mig en hel del.

Däremot en tjusig fish-bowl med skaldjur, groddar och krassar av alla sorter satt fint! Och hederliga smaker som rabarber med glass, stiligt upplagt förståss. Mums!

Väldigt många vick...

... inom skivstång erbjuds just nu. Tillsammans med föreningens målsättning att aldrig ställa in pass blir det ganska så hårt tryck på både mejl och telefon!

Ett vick här och där kan vara kul men man får ändå försöka att inte dras in i överdrivet sympativickande utan klara av sina egna pass i första hand.

Risken finns att man glider för nära  - och kanske över - gränsen mellan:

• trevligt roligt ideellt hobbyuppdrag - som det ska vara i föreningen!
  och
•  slitigt pliktarbete mot (praktiskt taget) obetydlig ersättning. Varningsflagg på den!

Ser fram emot egna passet ikväll :-)

Magminnen

Halkade in på en annan träningsblogg och fick syn på en ingående analys och metod om limpmage. Hur man får den (inte bara genom att käka limpmackor!). Hur den ser ut. Och hur man blir av med den.

Jag har nog en ganska så typisk limpmage. Jag tror jag får leva vidare med den. Den gör sitt jobb. Den är en behållare för mycket som är bra att ha i livet - och ja - det behöver få ta lite plats!

Lite minnen och idéer bubblar upp:

• På den tiden (forntiden) när jag gick i skolan så fanns det bara en magövning i gympan. Sit-ups. Bokstavligen: Sitt upp. Man låg ner med lite lätt böjda ben och så satte man sig upp. Dvs, alla utom jag - jag har aldrig kunnat göra den formen av sit-ups pga mina proportioner: lång rygg och lite kortare ben. Tyngdpunkten hamnar för högt upp ovanför höftleden så det finns inte ens en teoretisk chans att jag skulle klara det - oavsett hur stark magen var. Det visste jag inte då - så det kändes helt enkelt bara värdelöst att jag aldrig klarade en endaste sit-up. Min mage fick inte mycket träning på den tiden.
• De som sjunger aktivt; i kör eller med sångpedagog etc, bygger upp en viss form och kraft i magen. Tänk väldigt djupa andetag, högtryck i diafragman osv. Det är bara bra med röstresurser att ta till när det behövs. Låt det få ta den plats som behövs - det är funktion!
• Den som har en uttalad svank kan få för sig att magen är "för stor" - den syns tydligt när man tittar rakt uppifrån ner på sin egen mage. Andra ser inte riktigt samma sak. Se upp med förkortade höftböjare! :-)
• Vi med relativt smala höfter har mindre plats för magens innehåll/organen att "sjunka in" i - neråt. Det betyder inte att våra magar är på något sätt sämre och behöver ändras. Organ och lite lagom kroppsfett måste ju få plats nånstans i kroppen.
• Det finns ett antal visuella tricks (inte bara photoshop!) för att tona ner en putmage - om man nu verkligen tycker det är ett bekymmer - större axlar eller bröst t.ex.!  Silikon eller pushup-BH - kvittar vilket, ändrar proportionerna och gör att visuellt fokus flyttas. Många varianter på jackor/kavajer/boleros/koftor gör jobbet. Kryss-skärning i blus/klänningslivet.

Men enligt min magkänsla: om man ser glad och nöjd ut för att man är glad och nöjd och inte går omkring och intensivtänker på en kroppsdel med en bekymrad rynka i pannan, så har man nog lyckats ganska bra med den mentala magträningen - och då är väl allting frid och fröjd  ;-)