Storhetsvansinne?

Har hört inte mindre än tre (3) gånger på senaste tiden av träningsintresserade som väljer bort skivstångspass, eller i alla fall väljer bort jobbigt tunga vikter, motivera sig med att "man blir så stor". Alltså underförstått att bli "stor" är något man vill undvika.

Har inte gått till botten exakt vad som menas med att bli stor för var och en av dessa personer, men man får väl förmoda att det varken handlar om att

• växa upp och bli en mogen, omtänksam och generös individ, eller
• att skjuta i höjden och få problem med alla bulor och blåmärken som uppstår då man krockar med dörrkarmar (-nas övre del).

:-)

Nix. Det verkar nog snarare handla om det här med svällande muskler som gör att kroppens volym och vikt (i någon konstellation) ökar; sömmarna spricker på kläderna och man känner inte igen sig i spegeln. Märk väl att vissa önskar detta väldigt väldigt mycket, men andra inte alls.

Några ord till tröst, eller besvikelse, beroende på vem det gäller:

Skivstångspasset är utformat med syfte att man ska bli stark och må bra, men det kan också vara en metod för att öka volymen (och inte bara styrkan) i musklerna, men det krävs då att man

• kör med mycket god teknik
• maxar på stången med supertunga vikter sådär så att man just precis klarar 6-8 repetitioner på varje övning/set och sen vilar medan alla andra kör på (minst) lika mycket till.
• är kille och har ordentligt med testosteron i kroppen

Ungefär så, då kan det bli nåt! Lite inbyggt här finns föklaringen till att de flesta som verkligen vill bygga på sig muskelvolym, hypertrofi som det heter med ett finare ord, håller till i gymmet och kör andra sorts program än just skivstångspass.