Ordet träna

möter ibland en (antydd) invändning mot all träning, uppfattar det ungefär såhär:

Träna och träna och träna!, när blir det:

• uppvisning!
• tävling!
  eller
• krig??

Tanken är att träningen bara är en förberedelse för något annat, något som är mer på riktigt.

Men om man nu gillar träningen för sin egen skull, utöver de hälsoeffekter man kan vara ute efter, skulle man kanske önska sig ett annat ord.

...Funderar vidare på det ordet.... :-)

När jag var "bara" motionär IV

Minns en gång på ett pass för c:a 4 år sedan, hade följt samma pass några gånger och började bli rättså bekant med musiken. Reagerade inte speciellt på låtarna vad jag minns, utom en - ganska speciell - nedvarvningslåt, ledaren såg allmänt lycklig ut och sjöng med lite grann:

...BOM chiki chiki chiki BOM chiki chiki chiki...

Jag kommer ihåg att jag tänkte "Men hur i allsindar har just den här ledaren fått tag på den här låten?? Jaha! Nu har jag det... tippar att det är barnbarnen som har hjälpt till med detta!!"

I min föreställnigsvärld letade ledarna upp sina låtar i den egna CD-hyllan och kompletterade kanske med sånt de hade hört på radio. Jag visste ju inget om studion :-)

Numera har jag fått bättre kläm på var låtarna kommer ifrån!
F&S Stockholms musikstudio tillhandahåller en "låtlista" på sisådär 120 000 spår - och den fylls hela tiden på med nytt!, det är visserligen inte 120000 unika låtar, för många låtar finns i olika inspelningar, mixar, ibland dubbleringar för att låten finns på mer än en CD. Men i alla fall, det är en enorm mängd musik att välja ifrån - och alltihop är från början grovsållat avseende träningsmässighet, man kan t.ex. knappast hitta kompletta opera-serier, däremot finns vääldigt mycket som går att dansa till - tydlig takt som inspirerar till rörelse på något sätt.

Tittade just in igår och lyssnade igenom en del nytt:

• Ljuvliga Tony Bennett-duetter till nedvarvning & stretch.
• Toddla T, reggae-stök
• The Kooks
• Laura Marling - påminner om Joni Mitchell!?
• Sofia Karlsson live "Levande" ...sådär nu har jag också fallit för Sofia K! fast jag tog lite tid på mig :-)
• Machine Head... Kommer jag att ta steget från halv-tunga Foo Fighters till en fullfjädrad metal-dänga till vårens pass??
• Smod, Nissa Hellberg, SuperHeavy, Ladytron, Kasabian, Gavin DeGraw, Dada Life ... för att nämna några till godingar.

Vågar nog lova att vårens pass också blir späckat med mycket nytt! Plus säkert någon riktigt gammal goding :-)

Sockerdebatten

Läser med intresse senaste Friskispressen, No6/2011; på sidan 10 presenteras motsatta ståndpunkter om huruvida sockerberoende egentligen existerar - alltså i vetenskaplig mening.

Det kommenteras inte speciellt hur smaksinnet och smakupplevelsen är kopplade till socker så jag gör ett eget tillägg till debatten grundat på egen erfarenhet:

För ett antal år sedan hade jag en riktig godisfrossar-period som gick lite överstyr. Jag provade t.ex. grundligt igenom alla sorters vit choklad (hela kakor) jag kunde hitta för att utröna vilken sort som egentligen var den godaste. Det fanns många sorter! Fler än man kanske föreställer sig innan man börjar leta ordentligt. Alla var ju söta förstås, men det var en variation i smakförhållandena mellan mandel, honung, det "chokladiga" osv. Plus olika konsistens... slät, grynig, med eller utan lite hårdare "chunks" à la fransk nougat, skör och brytbar eller lite segare.

Så småningom blev godisvanorna och choklad-testandet dock ohållbart, jag rörde mig visserligen mycket i vardagen men energidepåerna på kroppen ökade i ännu högre takt och jag började s.a.s växa ur kläderna. Men så en vacker dag... Med ett bestämt ryck ändrade jag mina vanor och beslöt att helt lägga av med godis, kakor och desserter - ja alltså det mesta som är sött - på en gång. Verkligen drastiskt, men jag såg på mig själv som en "allt eller inget-person" som hellre inte tar någon kaka alls än att behöva fajtas med idén om att ta - eller inte ta - en kaka till.

Jag bet ihop. Jag var disciplinerad. Och det gick bra! Möjligtvis en liten dessert som undantag om man var hemma hos någon som bjöd på hembakt paj eller så. Men annars nix. Tror jag var konsekvent med detta i nära ett halvår innan det hela luckrades upp.

Resultat? Jag och garderoben blev absolut mer kompis igen; men det jag minns tydligast var ett par helt oväntade förändringar:

• Jag kunde titta på godis utan att riktigt minnas hur det smakade. Reaktionen var ungefär som att titta på marmorkulor, vackra kanske, men inget som väckte intresset att stoppa i mun. Detta var jag enormt nöjd med! Godislockelsen försvann! Inget behov av kamp.
• Jag började uppfatta den söta smaken i mjölk och mat! Min smakuppfattning av söta smaker hade säkert varit rejält avtrubbat, men gradvis kom nyanserna tillbaka - jag associerar till före detta rökare som återupptäcker allehanda dofter. Det här kändes jätteintressant! Smaksinnet är uppenbarligen relativt och anpassar sig till vad det utsätts för (eller inte). Precis som med salt kan man väl vänja sig vid en hög nivå och tycka att maten hela tiden behöver saltas extra, eller vänja sig av vid extra salt - om man är konsekvent.

Mitt inlägg i debatten om sockerberoende!? Ja summan av kardemummabullen - som jag numera tar utan att tveka :-) ... blir att sockerberoendet är kanske inget regelrätt kemiskt beroende i stil med nikotinberoende, men man ska inte underskatta sinnenas och hjärnans vanemönster - som bildar ett programmerat/upplevt beroende. Det finns.

När jag var "bara" motionär III

En gång i forntiden... jag tror det var under min allra första säsong som nyfrälst step'are, så var olyckan framme. Trampade rejält snett med vristen, ramlade ner från brädan och hamnade i en kvidande liten hög med ett desperat grepp om den kvaddade foten. Började koppla bort omvärlden... men då minsann!! Två bestämda figurer störtar fram, tar tag i foten, lyfter upp, av med sko och socka, sätter igång och lindar ett hårt förband. Förundrad och paff bevittnar jag detta ingripande ungefär som en åskådare på tredje balkongplats, alltså jag hade inte mycket med saken att göra utan min fot blev snarast annekterad av en framrusande entusiastisk och nyutbildad, men ändå välvillig gerillarörelse. Och så ut med mig på en bänk i korridoren - stöttad av den ena krigaren; den andra återgår ganska så raskt till att leda sitt pass.

Jag får väl säga att jag blev rätt imponerad!?

Foten var dålig några dagar men jag tror jag kom igång med träning lite försiktigt igen någon vecka senare utan speciell rehab. Senare har jag lärt mig just hur viktigt det kan vara att snabbt linda en stukning innan svullnaden riktigt sätter sig, för att läkningen inte ska dra ut på tiden. Blir förstås inte mindre tacksam - i efterskott! - för att jag fick rätt hjälp precis i rätt ögonblick.

Som ledare på Friskis har jag inte (ännu) genomgått någon speciell övning i hur jag ska agera om en person skulle skada sig eller verka må dåligt på mitt pass eller på en anläggning där jag råkar befinna mig. Skulle vilja ta tag i detta och vara lite bättre beredd! Om en person segnar ner och verkar "halvt borta"? Om någon skadar sig mekaniskt, stukning etc? Självklart kan jag rusa till reception och larma, i de flesta fall på mindre än 20 sekunder, men det är möjligt att det finns mer som jag själv skulle kunna göra.

Musiker och ljudintryck

... Musik är viktigt inom Friskis gruppträning! Det märks inte minst på att musikval och -volym ständigt ger reaktioner. Har tidigare kommenterat SoundEar -örat som finns på våra anläggningar. Man kan t.o.m tycka att öronen borde tas bort...


Apropå Svenskans IDAG-sida idag (sic!) om musikgeniet Frans Hagerman:

"Frans har inget emot att bli intervjuad om sin musikaliska begåvning. Enda önskemålet är att vi ses på en lugn plats utan störande röster eller bakgrundsmusik.
- Jag verkar uppleva ljud starkare än andra. Går jag på bio kommer till exempel musiken i förgrunden och tar lätt över upplevelsen, medan det visuella hamnar i bakgrunden. Som musiker har jag ofta nytta av det, men i andra situationer kan jag bli ofokuserad av alla ljudintryck."

Detta är andra gången på senare tid jag stöter på någon kommentar om musikers speciella ljudupplevelse. Det verkar gå ut på att musikerhjärnan, som förstås är extremt drillad och "kräsen" vad det gäller hörselupplevelsen, har svårt att koppla av sin specialitet, utan fortsätter att lyssna, analysera, uppskatta respektive avsky alla möjliga ljudintryck.

Det lustiga är att jag känner igen mig i det här! Inte att jag skulle vara ett geni inom musik, men jag har ägnat mig väldigt mycket åt musik som intresse (och har haft yrkesmässig anledning att lyssna väldigt väldigt noga på röster/tal) Så jag har nog utvecklat ungefär samma analyserande lyssnarstil - som dessutom är lite svår att stänga av.

Om jag ska bygga på med en ytterligare tanke om det här så är det att ljudupplevelsen på passen blir så olika delvis därför att vi har olika musiksmak, och olika förmåga att koppla bort ljud som vi inte speciellt uppskattar:

• Falsksång à la Beach Boys - kan vara en del av den enkla charmen - eller direkt förhatligt!
• Distade gitarrer
• Skriksång inom t.ex. metal
• Tveksamt uttal typ Nina P (sånt där som att rice och rise uttalas likadant; eller eyes och ice - komiska effekter uppstår...)

Det som händer är väl att vi understundom blandar ihop det vi tycker är illa skapad/framförd musik med hotfullt hög volym.

Avslutar med ett musikfritt bartips: KB! Har kan man faktiskt prata! Även restaurangen är kanoners.

Bokningssidan III

Jag besöker en god vän nånstans i småland. Hon berättar att hon har kämpat med att hitta någon lämplig träning för det finns inte mycket till utbud just i denna nejd. Men nu minsann har hon hittat ett pass - "funktionell träning" som hålls en gång i veckan - kanonbra! Hon är besatt nu och tänker gå varje vecka och öva upp sig.

"Man får anmäla sig på deras hemsida. Men vet du vad! Jag måste gå in varje vecka och anmäla mig!! Så jäkla korkat."

Kan bara instämma i detta. Som vilken hobbykurs som helst, när man hittar nånting som passar så är man ju inställd på att vara med varje gång!

...Och jag kopplar tillbaka till vår bokningsfunktion i F&S Stockholm. Om man har föresatt sig att träna samma pass i princip varje vecka en längre period så vore det väl rimligt att man får boka sig till en serie?! Det här med att lägga till en god vana... det är ju någonting vi främjar som en grundvärdering! Och ofta är det väl just att följa samma pass ett antal gånger som ger en bra träning - man lär sig detaljerna i tekniken, man är beredd på växlingarna och hänger kvickt på i varje övningsbyte. Man lär sig välja lagom redskap: vikter mm. Och man kan observera sin egen utveckling på ett tydligt sätt. Man kanske får en aning mer trevlig relation till andra på samma pass - lär sig några namn t.o.m.

Jag önskar att vår bokningssida ska stödja någon form av seriebokning/prenumeration på pass, för den goda vanans skull!

När jag var "bara" motionär II

Ibland kan man tycka att det skulle behövas mycket mer individuell hjälp åt dem som tränar på (de mer tekniska) passen för att de ska få ut någon träningseffekt och framför allt inte skada sig. Släppa in ett par gyminstruktörer mitt i skivstångspassen som går runt och kollar och rättar till alla ryggar under marklyften? En "alternativ" stepledare som visar lite enklare steg i ena hörnan av salen??
Men det finns en annan sida av saken: Den som väljer gruppträning vill nog helst inte bli uppmärksammad och "utskämd" inför en hel stor grupp. Man kanske väljer gruppträning just därför att det ska kännas ganska privat - lite som att träna med en video!?

Jag drar mig till minnes två tillfällen när jag har blivit föremål för enskild tillrättavisning mitt under grupp-pass och känt mig mest irriterad:

• Ett aerobicspass (inte Friskis) som var ganska svårt, jag fick inte riktigt kläm på alla åttor - gjorde kanske en liten egen grej... och plötsligt rusar ledaren ut och parkerar c:a två centimeter framför näsan på mig och börjar på en högintensiv specialundervisning!! Jag blev ganska rejält chockad av detta ... försökte hänga med i alla fall... tror jag hade hjärtklappning en hel vecka sen!! Men jag vill inte säga bestämt att "ledaren gjorde fel" ... det var verkligen en maximalt energisk och ambitiös figur och det var på sätt och vis charmen med just det passet - att det var ett sånt överjävulusiskt drag varenda gång - alla SKREEEEK igenom finalerna och talade i tungor... typ :-)
• Ett skivstångpass (Friskis) där ledaren plötsligt kliver fram framför mig under frivändningarna; spänner blicken i mig och demonstrerar _övertydligt_ för just bara mig med uppsyn och rörelse att jag gör fel och måste tas itu med omedelbums! Jag kände mig enormt påhoppad och tappade fokus resten av passet. Usch.

Min egen inställning som ledare har blivit att då och då försöka hjälpa folk tillrätta med ett par ord, en blick och en nick ungefär. Men inte mer än ett par sekunders uppmärksamhet till samma person, oavsett om de "ändrar sig" eller ej. Och jag flyttar mig inte närmare. Det är min balansgång.

Sen finns det en helt annan grej, t.ex på en del yoga-studios, ledaren - eller ibland två ledare - går runt ett par svängar under passet till alla, justerar, småpratar och uppmuntrar ... ytterst vänligt och lågmält givetvis. Otroligt gulligt och omtänksamt! Mer sånt!

Bokningssidan II

På det igen! :-)

Idag tänker jag ge ett förslag till formulering av bokningssidans syfte, det är ju väldigt enkelt egentligen.

Dessutom ska jag fylla på lite mer om synliga siffror på bokningssidan som jag klagade på häromdagen, ett par exempel på hur siffrorna smyger sig in där de inte hör hemma.

Sedan har jag funderingar om bokningsbara, resp. icke bokningsbara platser på passen.

Bokningssidans syfte

Varje pass har ett max-antal platser, för att inte orimlig trängsel ska uppstå och för att ev. redskap ska räcka till alla deltagare.

Bokningsfunktionen är till - enbart - för att man ska kunna ha en garanterad plats på passet och slippa ta risken att planera för att delta i passet och bege sig till anläggningen bara för att bli avvisad på plats, då fler individer vill delta i passet än vad det finns plats för enligt max-antalet. Bokningen är prioriterad för de deltagare som är motiverade att delta i aktuellt pass och som vet att de med hög sannolikhet har möjlighet att delta i passet.


Bokningsfunktionen är inte till för att specifikt underlätta några alternativa syften såsom

• optionsbokning: man bokar ett pass eller flera pass som man inte bestämt sig för men vill ha möjlighet att välja/välja bort i sista stund.
• okynnesbokning: man bokar pass som man redan från början inte har för avsikt att delta i, "bara på skoj" eller t.ex. i avsikt att man kan byta bort sin bokning mot en annan på ett pass som i ögonblicket är fullbokat.
• utgöra underlag för utvärdering av kvaliteten på olika pass.

Siffrorna
Det märks på alla möjliga vis att siffrorna blir ett tanke-element som inte skulle komma i spel om de inte syntes lika tydligt, några exempel ur mina egna observationer:

• Någon förklarar (nästan ordagrant): "Jag bokar främst de pass som ser ut att bli fullbokade snabbt. De andra passen räknar jag med inte ska bli riktigt fulla - eller att det finns avbokningar samma dag. På så vis har jag i princip alla möjligheter öppna och kan bestämma mig samma dag vilket pass jag verkligen ska köra. Det beror lite på dagsform och hur min övriga planering faller sig den dagen. Jag skulle gärna vilja att man kunde avboka ännu senare (än två timmar före passet) så att jag kan "flytta" min bokning så smidigt som möjligt".
• En annan röst: "Jag har fortfarande inte provat skivstång! Det är ju fullbokat precis hela tiden!" Den här personen verkar inte vara online mer än glimtvis några gånger under veckan. Verkar inte ha reflekterat över obokningsbara platser / eller skulle aldrig få för sig att chansa och eventuellt bli utan plats.
• En ledare kommer ut ur salen efter avslutat pass. En värd möter i dörren - ser liksom lite högtidlig ut - och yttrar ett enda ord: "Tjugosju!!" Man förstår av denna kommunikation att det måste vara någonting oerhört viktigt som framförs... det exakta deltagarantalet! Det behöver bara sägas med ett enda ord - för det är ju så självklart hur viktigt detta är (?!?!) ... Det blir liksom ett betyg - ett kvitto på hur lyckat passet var. Och det vill man ju veta direkt efter avslutat pass...? Fullkomligt barockt enligt min mening.
• En ledare kommer joggande in i receptionen efter sitt pass och stannar till vid bokningsdatorn. Utbrister efter någon sekund "Ahhhhh ... sjuttioåtta! <ledare Y> hade åttio på sitt pass i går!" Man förstår att det pågår en liten tävling här... 

Platser som inte går att boka
Har just snappat upp den goda nyheten att alla platser på Indoor Walking blir bokningsbara! Hittills har det varit 14 av totalt 20 platser som gått att boka, men nu kommer resterande 6 platser också att bli tillgängliga för förhandsbokning. Föreningen verkar ändå ytterst försiktig med detta avsteg från en fast procent "drop-in-platser" som har gällt på alla pass och förklarar jättenoga att de 6 drop-in-platserna blir underutnyttjade och att det är synd på så fina resurser: maskiner (och ledare vill jag tillägga) som inte används, samt att denna förändring bara är på försök. Ett vettigt försök tycker jag!


Sedan kan man väl fundera på om inte ganska många fler pass borde få full bokningsbarhet; för att öka nyttjandegraden  - för fler än den lilla andel motionärer som (jag tror) bryr sig om att använda dessa platser.


Vad jag kan förstå så verkar det finns väldigt olika attityder till online-bokning: om vi tar två extrema "karikatyrer":


Upplevaren vill ha mycket känsla och glida iväg på ett pass just när det känns lagom och suget kommer utan att behöva "anmäla" sig. "Alla får vara med!" och "Kom som du är!" är upplevarens favoritslogans. Upplevaren lever aktivt och fysiskt och undviker online-livets indirekta värld så mycket det går. Att starta upp en dator, hålla ordning på inloggningsuppgifter, titta på en jättestor komplicerad lista i mikroformat, och framför allt att "comitta sig" känns byråkratiskt, krävande och som totalt fel sätt att förbereda en härlig spontan träningsupplevelse. Var inte allting egentligen bättre och rättvisare förr innan den där jäkla online-bokningen kom och rörde till det!?


Planeraren är online mest hela tiden och är väldigt flink med sina kalendrar, snappar upp vilka pass som är populära och håller ett öga på bokningssidan av och till mest varenda dag. Planeraren ser bokningsfunktionen lite som en marknad, där man hushållar med sina resurser (de tre bokningarna) och utnyttjar dem maximalt i spelet mot andra "konkurrerande handlare" för att vinna fördelar: att träna på de bästa passen, men också för att kunna välja fritt och för att kunna ändra sig om dagsagendan spricker. För planeraren går det kvickt och smärtfritt att lägga till eller ta bort en bokning. Planeraren tar genast bort en bokning när/om det står klart att ett pass inte rimligtvis kan bli fullt på riktigt - men går ändå gärna på passet. Bokningen flyttas till ett pass längre fram i veckan som kan visa sig bli intressant när den dagen kommer - kanske blir just det passet en smockfylld dundersuccé!?


Som sagt - två karikatyrer :-) och då menar jag att de flesta av oss befinner oss någonstans emellan dessa två - men en ganska bra spridning åt båda hållen tippar jag bestämt på att vi har!


Man måste tänka på alla för att bokningen ska bli bra!!


Nästa gång kommer jag att ge mig på avbokningarnas lättvindiga förbannelse ;-)


Ciao for now.

När jag var "bara" motionär I

Nu när jag har påbörjat en temaserie - den om bokningssidan, så kan jag ju lika gärna kicka igång en till! :-)
Man ska suga på karamellerna.

Nu blir det en serie till, som handlar om speciella minnen från min tidigare träning, och hur jag sedan har ändrat perspektiv när jag har blivit ledare också.

Jag har inte varit (tränings-)ledare så värst länge, det börjar närma sig två år, så jag har ännu i relativt färskt minne hur det var att träna som en i gruppen, och inte veta särskilt mycket om vad som pågick bakom kulisserna. Det har varit träning med många olika fristående anläggningar, kedjor eller "aktörer" :-) som Friskis vill att det ska heta, både i Sverige och utomlands. Mest har det varit:

• Regelrätt styrketräning i gym
• Gympa med G, framförallt en sort som kallades "alpgympa" på den tiden detta var aktuellt
• Massor med Aerobics och Step, redan när detta var en "fluga" :-)
• Ett vansinnigt roligt och ganska tekniskt kick-box pass som jag följde en period medan det var möjligt
• En fantastisk joggcross-grupp i backig natur, med samma gäng varje gång
• Yoga i diverse studios, med eller utan individuell assistans
• ...med mera med mera

Jag struntar i att nämna alla "egna" joggingturer, simturer, cykelturer, olika mer nöjesinriktade danskurser, mitt skid- och snowboardintresse osv - eller oj - nu sa jag visst det också :-)

Till saken, vad var det jag tänkte minnas just den här gången?

Jo: Kameragrejen.

Som ledare börjar jag bli lite mer van vid att kameror används och framförallt varför. Men detta minne utspelar sig för c:a 5 år sedan. Jag var på ett helt vanligt bodypump-pass, eller "klass" som man kanske säger på den anläggningen. Jag hade varit med på samma pass flera gånger och kände mig ganska "hemma", jag gillade Kanye West-låten Stronger och lyckades så småningom surfa fram vad det var för låt (det skulle aldrig ha fallit mig in då att fråga ledaren om musiken). Plötsligt en gång har ledaren med sig ett stativ med kamera, monterar upp detta någonstans på golvet riktat mot henne själv men även så att ett antal av deltagarna verkar hamna i bild. Hon kommenterar lite kort (och ganska kryptiskt) att detta inte är något vi behöver bekymra oss om. Jag minns att jag blev ganska ordentligt störd och distraherad av detta, flyttade med mig och mina grejer rejält bort från kameran och tänkte: "Jaha!! Nu håller de på och producerar reklam-film med oss i gruppen som ej tillfrågade och ofrivilliga aktörer, sicket j*kla ofog! Tänk att man kan göra precis vad som helst för att kapa kostnader!!"

Hehhehhh!!....Se där den oinitierades reaktion!... Givetvis höll ledaren på med någon sorts uppföljningsprocedur för att kolla (få kollat) att hon levererade rätt pass enligt Les Mills-standarden, men detta fanns överhuvudtaget inte i min tankevärld.

Så kan det gå, som sensmoral kan man väl säga att otillräcklig information leder till felaktiga/onödiga reaktioner.

Som ledare får jag ta med mig att när någonting oväntat pågår på passet så behövs en ordentlig förklaring, så tidigt som möjligt! Det hjärnan inte får ordentligt förklarat fyller den i med egna idéer!!

Förening?

Ramlade på ett intressant debattinlägg i SvD om träning och skatteregler.

Undrar lite själv faktiskt;

1. Vad är definitionen på en förening?
2. Är Friskis & Svettis en "riktig" förening?
3. Är det inte väldigt stor skillnad på en mindre Friskisförening och stora feta Stockholmsföreningen - egna anläggningar - massor med gym och sådär?
4. Varför blev jag irriterad allra första gången jag skulle betala en separat "medlemsavgift" till Friskis... "vadå medlem, fattar inget! Slå ihop det med kortpriset bara!"
5. Är det inte ganska skumt att förslag till årsmötet är så oerhört "spretiga" och verkar ha så liten effekt egentligen på vad som händer i föreningen? Det är liksom inte där det händer.

Oj nu låter jag jättekritisk och misstänksam; men det har väl mest att göra med att jag begriper ytterst lite om föreningsreglementet och skatteproblematiken. Kanske borde sätta mig in i det lite mera! :-)

Bokningssidan I

Det finns massor att säga om bokningssidan så jag tar tjuren vis hornen och påbörjar en serie!

Friskis & Svettis Stockholms passbokning

Börjar med ett par feta plus:

• Att den finns. Det är ju helt fenomenalt smidigt att kolla schema/uppdateringar online och kunna boka sitt pass i lugn och ro vid datorn! Man glömmer nästan hur joxigt detta var tidigare på alla möjliga träningsställen. Springa och kryssa i pärmar vid receptioner. Ringa och kolla reservplatser/återbud... Halleluja att vi slipper detta.
• Att den är så jäkla stabil! Verkar 100% buggfri. Väldigt sällan nere. Rullar på som en ångvält.

Ett minus:

• Alla dessa siffror. De behövs i det inre maskineriet för att hålla reda på när ett pass blir fullbokat, men behöver inte alls redovisas öppet under bokningsveckans gång. Siffrorna föder alla möjliga idéer och tankar som inte alls varit avsikten. Tävling. Jämförelse. Ranking. "Värdering". Återkommer om detta.