När jag var "bara" motionär II

Ibland kan man tycka att det skulle behövas mycket mer individuell hjälp åt dem som tränar på (de mer tekniska) passen för att de ska få ut någon träningseffekt och framför allt inte skada sig. Släppa in ett par gyminstruktörer mitt i skivstångspassen som går runt och kollar och rättar till alla ryggar under marklyften? En "alternativ" stepledare som visar lite enklare steg i ena hörnan av salen??
Men det finns en annan sida av saken: Den som väljer gruppträning vill nog helst inte bli uppmärksammad och "utskämd" inför en hel stor grupp. Man kanske väljer gruppträning just därför att det ska kännas ganska privat - lite som att träna med en video!?

Jag drar mig till minnes två tillfällen när jag har blivit föremål för enskild tillrättavisning mitt under grupp-pass och känt mig mest irriterad:

• Ett aerobicspass (inte Friskis) som var ganska svårt, jag fick inte riktigt kläm på alla åttor - gjorde kanske en liten egen grej... och plötsligt rusar ledaren ut och parkerar c:a två centimeter framför näsan på mig och börjar på en högintensiv specialundervisning!! Jag blev ganska rejält chockad av detta ... försökte hänga med i alla fall... tror jag hade hjärtklappning en hel vecka sen!! Men jag vill inte säga bestämt att "ledaren gjorde fel" ... det var verkligen en maximalt energisk och ambitiös figur och det var på sätt och vis charmen med just det passet - att det var ett sånt överjävulusiskt drag varenda gång - alla SKREEEEK igenom finalerna och talade i tungor... typ :-)
• Ett skivstångpass (Friskis) där ledaren plötsligt kliver fram framför mig under frivändningarna; spänner blicken i mig och demonstrerar _övertydligt_ för just bara mig med uppsyn och rörelse att jag gör fel och måste tas itu med omedelbums! Jag kände mig enormt påhoppad och tappade fokus resten av passet. Usch.

Min egen inställning som ledare har blivit att då och då försöka hjälpa folk tillrätta med ett par ord, en blick och en nick ungefär. Men inte mer än ett par sekunders uppmärksamhet till samma person, oavsett om de "ändrar sig" eller ej. Och jag flyttar mig inte närmare. Det är min balansgång.

Sen finns det en helt annan grej, t.ex på en del yoga-studios, ledaren - eller ibland två ledare - går runt ett par svängar under passet till alla, justerar, småpratar och uppmuntrar ... ytterst vänligt och lågmält givetvis. Otroligt gulligt och omtänksamt! Mer sånt!