En gång i forntiden... jag tror det var under min allra första säsong som nyfrälst step'are, så var olyckan framme. Trampade rejält snett med vristen, ramlade ner från brädan och hamnade i en kvidande liten hög med ett desperat grepp om den kvaddade foten. Började koppla bort omvärlden... men då minsann!! Två bestämda figurer störtar fram, tar tag i foten, lyfter upp, av med sko och socka, sätter igång och lindar ett hårt förband. Förundrad och paff bevittnar jag detta ingripande ungefär som en åskådare på tredje balkongplats, alltså jag hade inte mycket med saken att göra utan min fot blev snarast annekterad av en framrusande entusiastisk och nyutbildad, men ändå välvillig gerillarörelse. Och så ut med mig på en bänk i korridoren - stöttad av den ena krigaren; den andra återgår ganska så raskt till att leda sitt pass.
Jag får väl säga att jag blev rätt imponerad!?
Foten var dålig några dagar men jag tror jag kom igång med träning lite försiktigt igen någon vecka senare utan speciell rehab. Senare har jag lärt mig just hur viktigt det kan vara att snabbt linda en stukning innan svullnaden riktigt sätter sig, för att läkningen inte ska dra ut på tiden. Blir förstås inte mindre tacksam - i efterskott! - för att jag fick rätt hjälp precis i rätt ögonblick.
Som ledare på Friskis har jag inte (ännu) genomgått någon speciell övning i hur jag ska agera om en person skulle skada sig eller verka må dåligt på mitt pass eller på en anläggning där jag råkar befinna mig. Skulle vilja ta tag i detta och vara lite bättre beredd! Om en person segnar ner och verkar "halvt borta"? Om någon skadar sig mekaniskt, stukning etc? Självklart kan jag rusa till reception och larma, i de flesta fall på mindre än 20 sekunder, men det är möjligt att det finns mer som jag själv skulle kunna göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar