När jag var "bara" motionär I

Nu när jag har påbörjat en temaserie - den om bokningssidan, så kan jag ju lika gärna kicka igång en till! :-)
Man ska suga på karamellerna.

Nu blir det en serie till, som handlar om speciella minnen från min tidigare träning, och hur jag sedan har ändrat perspektiv när jag har blivit ledare också.

Jag har inte varit (tränings-)ledare så värst länge, det börjar närma sig två år, så jag har ännu i relativt färskt minne hur det var att träna som en i gruppen, och inte veta särskilt mycket om vad som pågick bakom kulisserna. Det har varit träning med många olika fristående anläggningar, kedjor eller "aktörer" :-) som Friskis vill att det ska heta, både i Sverige och utomlands. Mest har det varit:

• Regelrätt styrketräning i gym
• Gympa med G, framförallt en sort som kallades "alpgympa" på den tiden detta var aktuellt
• Massor med Aerobics och Step, redan när detta var en "fluga" :-)
• Ett vansinnigt roligt och ganska tekniskt kick-box pass som jag följde en period medan det var möjligt
• En fantastisk joggcross-grupp i backig natur, med samma gäng varje gång
• Yoga i diverse studios, med eller utan individuell assistans
• ...med mera med mera

Jag struntar i att nämna alla "egna" joggingturer, simturer, cykelturer, olika mer nöjesinriktade danskurser, mitt skid- och snowboardintresse osv - eller oj - nu sa jag visst det också :-)

Till saken, vad var det jag tänkte minnas just den här gången?

Jo: Kameragrejen.

Som ledare börjar jag bli lite mer van vid att kameror används och framförallt varför. Men detta minne utspelar sig för c:a 5 år sedan. Jag var på ett helt vanligt bodypump-pass, eller "klass" som man kanske säger på den anläggningen. Jag hade varit med på samma pass flera gånger och kände mig ganska "hemma", jag gillade Kanye West-låten Stronger och lyckades så småningom surfa fram vad det var för låt (det skulle aldrig ha fallit mig in då att fråga ledaren om musiken). Plötsligt en gång har ledaren med sig ett stativ med kamera, monterar upp detta någonstans på golvet riktat mot henne själv men även så att ett antal av deltagarna verkar hamna i bild. Hon kommenterar lite kort (och ganska kryptiskt) att detta inte är något vi behöver bekymra oss om. Jag minns att jag blev ganska ordentligt störd och distraherad av detta, flyttade med mig och mina grejer rejält bort från kameran och tänkte: "Jaha!! Nu håller de på och producerar reklam-film med oss i gruppen som ej tillfrågade och ofrivilliga aktörer, sicket j*kla ofog! Tänk att man kan göra precis vad som helst för att kapa kostnader!!"

Hehhehhh!!....Se där den oinitierades reaktion!... Givetvis höll ledaren på med någon sorts uppföljningsprocedur för att kolla (få kollat) att hon levererade rätt pass enligt Les Mills-standarden, men detta fanns överhuvudtaget inte i min tankevärld.

Så kan det gå, som sensmoral kan man väl säga att otillräcklig information leder till felaktiga/onödiga reaktioner.

Som ledare får jag ta med mig att när någonting oväntat pågår på passet så behövs en ordentlig förklaring, så tidigt som möjligt! Det hjärnan inte får ordentligt förklarat fyller den i med egna idéer!!