Alla små detaljer

Hälsar på andras skivstångpass och får nyttiga påminnelser om alla små detaljer runtomkring som påverkar. Den lilla stressen att kanske inte hinna fram och få ut sin bokade biljett innan den släpps till någon som står på kö. Hur biljetten känns i handen - hal och lite prasslig. Var man ska ha den så den inte kommer bort redan före insläppet. Att alla namn står på biljetterna, så man viker den gärna. Gruppen väntar...  minst tio minuter för de flesta. Inte mycket prat - de flesta känner nog inte igen varandra. Blickar slängs hit och dit före insläppet - syns någon officiell personal till? - kan man gå in i den tomma salen på eget bevåg?, en person har visst gjort det redan och byggt upp sitt "bo" på en plats nära spegeln. Någon till hänger på och sedan störtar hela gruppen in för att hitta platser och samla på sig utrustning. Ingen värd eller ledare syns till ännu. Här och där finns tejpmarkeringar på golvet, men de flesta har nog ramlat bort vid städning, sopning mellan passen och sådär. Det går "sådär" för alla att sprida ut sig lagom på detta ganska smockfulla pass. Men men...Så småningom dyker värd och ledare upp - allt känns genast både mer organiserat och civiliserat! Passet kan börja.