ERWIN APITZSCH, docent i idrottspsykologi vid Lunds universitet, skriver idag i Svenska Dagbladet om barns behov att idrotta utan stress (pga pushande föräldrar, påtvingat tävlingsmoment, bestämda tider mm):
Låt barn idrotta utan press
Intressant! Behovet finns säkerligen och jag kan känna igen mig ifrån min egen barndom. Det fanns knappt ett sätt att röra sig som inte handlade om uppmätning, utvärdering, jämförelse och ranking. Dehumaniserande och stressigt, to say the least.
Artikeln utgår från en undersökning som bl.a. konstaterar:
"De huvudsakliga skälen för att vara fysiskt inaktiv var lättja, vill inte bli uttittad, rädd för att göra bort sig, frihet att bestämma över sin egen fritid och föräldrar som inte pushar."
Väldigt bra att detta kommer upp, och jag tror att många Friskismotionärer känner igen sig precis!?? Tyvärr så finns det ju ganska begränsat med Friskisaktiviterer för barn.
Sedan tycker jag att artikeln famlar rejält när det kommer till förslagen om åtgärder. Det handlar mycket om idrottshallar, om att starta en ny typ av idrottsföreningar och slussa barn hit och dit mellan föreningar. Det går tydligen ut på att skapa parallella föreningar som gör ungefär samma sak som tävlingsidrotterna men med själva tävlingsmomentet bortskalat. Ganska krystat enligt min mening. Om jag inte har fattat totalt fel.
Det verkar väl mycket bättre att mer aktivt hjälpa barn hitta fram till alla friare aktiviteter som redan finns, som är roliga i sig själv utan tävlingsmomentet; ridning, skridskor, skidor, olika cykelsporter, dans, jympa mm mm??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar