onsdag 13 april 2011

Magminnen

Halkade in på en annan träningsblogg och fick syn på en ingående analys och metod om limpmage. Hur man får den (inte bara genom att käka limpmackor!). Hur den ser ut. Och hur man blir av med den.

Jag har nog en ganska så typisk limpmage. Jag tror jag får leva vidare med den. Den gör sitt jobb. Den är en behållare för mycket som är bra att ha i livet - och ja - det behöver få ta lite plats!

Lite minnen och idéer bubblar upp:

  • På den tiden (forntiden) när jag gick i skolan så fanns det bara en magövning i gympan. Sit-ups. Bokstavligen: Sitt upp. Man låg ner med lite lätt böjda ben och så satte man sig upp. Dvs, alla utom jag - jag har aldrig kunnat göra den formen av sit-ups pga mina proportioner: lång rygg och lite kortare ben. Tyngdpunkten hamnar för högt upp ovanför höftleden så det finns inte ens en teoretisk chans att jag skulle klara det - oavsett hur stark magen var. Det visste jag inte då - så det kändes helt enkelt bara värdelöst att jag aldrig klarade en endaste sit-up. Min mage fick inte mycket träning på den tiden.
  • De som sjunger aktivt; i kör eller med sångpedagog etc, bygger upp en viss form och kraft i magen. Tänk väldigt djupa andetag, högtryck i diafragman osv. Det är bara bra med röstresurser att ta till när det behövs. Låt det få ta den plats som behövs - det är funktion!
  • Den som har en uttalad svank kan få för sig att magen är "för stor" - den syns tydligt när man tittar rakt uppifrån ner på sin egen mage. Andra ser inte riktigt samma sak. Se upp med förkortade höftböjare! :-)
  • Vi med relativt smala höfter har mindre plats för magens innehåll/organen att "sjunka in" i - neråt. Det betyder inte att våra magar är på något sätt sämre och behöver ändras. Organ och lite lagom kroppsfett måste ju få plats nånstans i kroppen.
  • Det finns ett antal visuella tricks (inte bara photoshop!) för att tona ner en putmage - om man nu verkligen tycker det är ett bekymmer - större axlar eller bröst t.ex.!  Silikon eller pushup-BH - kvittar vilket, ändrar proportionerna och gör att visuellt fokus flyttas. Många varianter på jackor/kavajer/boleros/koftor gör jobbet. Kryss-skärning i blus/klänningslivet.
Men enligt min magkänsla: om man ser glad och nöjd ut för att man är glad och nöjd och inte går omkring och intensivtänker på en kroppsdel med en bekymrad rynka i pannan, så har man nog lyckats ganska bra med den mentala magträningen - och då är väl allting frid och fröjd  ;-)

2 kommentarer:

  1. Ah, hihi, underbart skrivet! Själv känner jag mig nästan alltid snyggast i rött-vitt - dvs när jag leder pass. Mage hit eller dit. :) Den 3/5 blir det smygpremiär med Flex förresten, hysch hysch.

    SvaraRadera
  2. Har väntat på att du ska kicka igång med Flexen - kul att du är på G nu!

    SvaraRadera